Idag har man ju inte sovit som man ska.

Somnade först i soffan på kvällen. Sen när jag väl vakna till och skulle in och lägga mig i sängen så kunde jag inte somna. Så låg och vred och hade mig från 02:00 till 04:00 tror jag klockan blev innan jag somna om och sen vakna man halv 7 så man är ju inte riktigt en människa idag. 

 

Under den tiden som jag inte kunde somna så startade alla tankarna snurra runt i huvudet. Idag har vi 23 dagar kvar till beräknad BF. Och 33 dagar tills vi verkligen har han med säkerhet i vår famn. Man vet ju aldrig om man går över tiden och måste bli igångsatt. Vilket jag inte tror jag blir. (Slår inte fel om jag går över tiden nu bara för jag skriver så) Men i alla fall om max 33 dagar så e de inte bara jag och Tobbe längre. Utan vi har vårt lilla mirakel här oxå. Och allt är ju så pass nytt så det e inte så konstigt att man blir nervös. Vi har ju aldrig haft barn innan vi har bara passat andras barn. Men på något sätt tror jag att vi ändå fixar detta galant. Vi har ju så många runt omkring oss som har barn sen har vi våra föräldrar som kan hjälpa oss. 

Sen kan man inte bara "dra" ut längre som man gör idag utan man har den lilla att tänka på. 

 

Men hur nervös man än är så kan man inte låta bli att längta. Längtar så fantastiskt mycket efter vårt lilla mirakel. 3 års väntan och snart är du äntligen här. <3 Trodde aldrig att denna dagen skulle komma. <3