Tänk att smart slår denna drömmen in. Såna dagar som denna längtar jag efter förlossningen. Hehe de kan man inte tro att jag säger med tanke på min skräck. Men vissa dagar känner jag bara att nu vill jag ha förlossningsdagen. Så vi kan få träffa vår son. Att få han första gången i famnen. Vi har väntat på denna dagen sååååå himla länge. Och tänk att de snart är vi.

Både jag och Tobbe börjar bli nervösa just för att få ett barn som vi ska ta hand om själva. Man kan ju inte så mycket med de första barnet. Allting e så nytt och man vågar kanske inte göra så mycket. Men som tur är så har vi många runt omkring oss som har barn.

Har som planering att stanna på sjukhuset sen efter förlossningen dessa 3 dagar som man brukar få. Kan va både skönt för mig Tobbe och lilla Liaz att bara kunna koppla av och lära känna varandra. Och man kan få den hjälp man behöver på sjukhuset. Men vi får se de e va jag har i tanken i alla fall.